Missa inte årets rymdfärd

giphy.gif

I bakgrunden skymtar jag Manhattans skyskrapor och jag tänker att Williamsburg Bridge aldrig sett vackrare ut. Jag som alltid drömt om att vara på ett hustak i New York. En person med gula hängselbyxor och neonfärgad Nick Carter-frisyr tar en selfie med en Aperol Spritz i handen. En annan ser ut som Patti Smith i bikerjacka och boots. Alla skrattar.

Det här är definitivt den bästa dagen i deras liv. Det ser ju jag.

Jag stänger ner Instagram och blickar ut över mitt tomma vardagsrumsgolv. Om jag ändå vore bakfull. Det ekar mellan väggarna och förra veckans ovikta tvätt ligger fortfarande i den blåa Ikeakassen. Jag är förmodligen den tråkigaste människan som världen någonsin skådat tänker jag och scrollar vidare.

Sociala medier har gett oss kraftfulla verktyg att sprida information snabbare än någonsin. Skitcoolt tycker många, även jag. Precis som jag kan ta del och inspireras av Vivian Maiers fotografier av 40-talets gator i Chicago kan jag få existentiell identitetskris över att konstant matas av vad hela världen verkar göra förutom jag.

Denna blogg blir min plats i cyberspace för att analysera sånt som skaver. Jag börjar med fomo – rädslan av att missa något roligt och intressant. För vart kommer egentligen den skavande oron ifrån? Och varför känns hemmakvällar osexigare än electrofyllda hipsterfester med heliumbalonger på hustak i New York?

Följ med mig på årets fetaste rymdskeppsfärd – om du missar den så är det också helt okej.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s